När Håkan Juholt avgick var det partisekreteraren Carin Jämtin som fick kliva upp och leda partiet under några turbulenta dagar. Det var en period som satte sina spår både i hennes eget ledarskap och i partiet som organisation. Och det ser ut som att de båda kom stärkta ur striden.
Text: Sara Wilk
Bilder: Marc Femenia
Vi befinner oss i Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68. Under några intensiva dagar i slutet av januari var det här troligtvis en av de mest bevakade platserna i Sverige. Nedervåningen var full av journalister och många, både anhängare och motståndare, ville veta vem som skulle ta över rollen som partiledare efter Håkan Juholt.
När Carin Jämtin, som höll sin i runda slängar femtielfte pressträff, meddelade att Stefan Löfven skulle ta över facklan sände medierna direkt och fotoblixtarna smattrade. Det såg ut som om Socialdemokraterna stod på solid mark igen och Carin Jämtin hade själv genomgått en prövning som hon i efterhand jämför med arbetssituationen på Utrikesdepartementet efter tsunamikatastrofen 2004.
– När Håkan Juholt avgick var det en unik situation för Socialdemokraterna – vi hade ingen partiordförande. Det fanns flera olika sätt att lösa det på, men det var jag som skulle göra det, säger hon när vi träffas i de numera förhållandevis lugna lokalerna.
I efterhand har hon hyllats för sina insatser under de där dagarna. Och vi ska snart komma tillbaka till dem, men först ska vi backa bandet lite grann.
Det var i mars förra året som Carin Jämtin tillträdde som partisekreterare för ett hårt ansatt parti. Socialdemokraterna hade förlorat två val på raken och det skulle bli ett tufft jobb att bryta den nedåtgående spiralen. Ändå tackade hon ja.
– Varför jag tog det här uppdraget? I grunden är jag en folkrörelsemänniska, jag har varit aktiv i många rörelser och jag tycker att det är roligt och viktigt. Att vara partisekreterare i vårt parti är att vara ansvarig för hur hela organisationen fungerar och för mig är det en möjlighet att påverka samhället. Det kändes utmanande, det är det minsta man kan säga, konstaterar hon och skrattar.
– Att det skulle vara ett hårt jobb, långa arbetsdagar och många helger visste jag. Men det året som har varit hade nog ingen väntat sig.
Carin Jämtin har en lång politisk karriär bakom sig. Hon blev förbundskassör i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund redan 1990 och har sedan dess titulerat sig bland annat biståndsminister, oppositionsborgarråd i Stockholm och biståndschef på Olof Palmes internationella center. Men hon säger själv att hennes senaste roll som partisekreterare är en som passar henne väl.
– I vårt parti är partisekreteraren ett slags intern lagledare. Det handlar ofta om att få saker att funka och människor att träffas. Så här långt i mitt liv har det fungerat bra när jag har haft en sådan roll. Men folk är säkert skitsura på mig också. Det ingår i paketet.
Vad som mer ingår i paketet blev tydligt när Håkan Juholt meddelade sin avgång den 21 januari. Som partisekreterare, en av de kongressvalda posterna, var det hon som fick ta över ledningen av partiet. Det fanns helt enkelt inte något annat alternativ på kort sikt.
– Vi var in här på lördagen, redan på förmiddagen innan pressträffen. Sedan var det bara att jobba. Jag ångrar att jag inte skrev dagbok. Men jag har insett att jag inte hade hunnit det, berättar hon.
Hennes dagliga schema var pressat och innefattade bland annat telefonkonferenser med partidistrikten, möten med det verkställande utskottet och några pressträffar där emellan. När hon berättar om det beskriver hon en situation där det bara var att bita ihop och arbeta mot målet, det fanns ingen tid för reflektion.
– Mitt fokus var att det här ska lösas nu. Och det var väl också det som gav positiv energi. På något sätt föll allt på plats utan att vi talade om vem som skulle göra vad och när det skulle göras. Det är i sådana situationer som man hittar sin egen roll, säger hon.
– Det kokar ner i hur väl organisationen fungerar. Och den fungerar om ledningen fungerar. Då gäller det att man själv orkar. Det är nog det jobbigaste – att finnas där.
Tillsammans lyckades de ta sig igenom prövningen. Och när de värsta dyningarna hade lagt sig var det flera som berömde hennes insats. Hon hade klivit fram som en stark ledare och fört partiet i hamn. Hon ler lite när jag frågar hur det kändes.
– Det är kul att folk säger det. Och det känns som om att många menar det också. Under den veckan kände jag själv inte så mycket alls, då var det ingen som förstod storheten. Det är först efteråt som vi har förstått vad som egentligen hände, säger hon.
Redan under vårkanten såg opinionssiffrorna ljusare ut, men även partiet som organisation kom stärkt ur striden. Nu finns det en större medvetenhet för vikten av en god organisation och bra ledarskap, konstaterar Carin Jämtin. Något som innebär att det kommer att satsas mer på den sidan av verksamheten, bland annat genom utbildning.
– Alla sådana här situationer påverkar på något sätt. För mig blev det uppenbart att man måste vara där. Man kan inte sitta på avstånd och lösa ett problem. Ledarskapet måste man alltid jobba med, man blir aldrig färdig, säger hon.
Men självklart påverkade det även henne personligen.
– Det blev ännu viktigare för mig att skilja på jobb och privatliv. Det är väl för att orka med en sådan här turbulent tid. Men även under vanliga veckor måste man ha några oaser. För mig är det hemmet, skogen, träning och sådant, säger hon.
Det verkar som om vinden har vänt för partiet. Något som Carin Jämtin tillskriver att de har fått möjlighet att börja prata politik igen nu när organisationen är i balans. Hon är dessutom noga med att understryka att alla medarbetare har spelat en viktig roll i arbetet, utan dem hade det aldrig gått vägen
– Jag hoppas att alla medarbetare känner att de är en del av det, säger hon.
När vi går ner till partihögkvarterets entré för att låta fotografen göra sitt jobb är den nästan alldeles folktom. Carin Jämtin hejar glatt och småpratar med de få som passerar genom dörrarna. Stämningen är familjär och på något sätt känns både närvaron och gemenskapen påtaglig. Mellan två fotoblixtar konstaterar hon:
– Det är som i idrottsvärlden. Vill man vinna så gäller det att alla springer åt samma håll.
Fakta: Carin Jämtin
Ålder: 47 år
Familj: Man och två barn
Tidigare jobb: Oppositionsborgarråd i Stockholm, statsråd och biståndschef på Olof Palmes internationella center
Intressen: Träning, hunden, familjen och teater.
Ledarskapsmotto: ”Det är mitt fel om den jag pratar med missförstår. Det är jag som kommunicerar, det är inte mottagarens fel om budskapet blir missförstått.”
Skrivet av Sara Wilk
