Vår romantiska syn på ledarskap

För ett tag sedan fick jag en fråga om vad jag som ledarskapsforskare anser behövs för att vi ska komma tillbaka till ett mer långsiktigt ledarskap i företag och organisationer. Att vi är mitt i en globalisering, men också i en omställning till ett informations- och tjänstesamhälle, spelar naturligtvis roll. Men vad kan vi göra i väntan på att saker och ting blir mer normala igen? Mitt svar blev en motfråga: Vilka skäl finns att tro att vi alls kommer tillbaka till ett samhälle där tempot är lägre, kriserna färre och tidsperspektiven längre?
Personligen ser jag inga skäl alls. Ur ett ledarskapsperspektiv har detta dessutom ett antal konsekvenser. Det finns nämligen något romantiskt över vårt sätt att betrakta ledarskap. Ledarskap ska bidra till just harmoni, ordning, tydlighet och en stabil riktning i vad som händer och sker över tiden. Men sedan några decennier har ledarskap, i växande omfattning, handlat om att bemästra svårhanterade kriser, hantera oklara situationer och parera oväntade händelseutvecklingar.

Dessa delvis nya ledarutmaningar får också sina konsekvenser. Inte minst för hur vi måste arbeta med ledarutveckling. Ett av problemen är att på managementutbildningar odlas just de här lite romantiska föreställningarna om vad ledarskap går ut på. Flertalet sådana kurser, även de som ges av landets mest prominenta utbildningsinstitutioner, vilar på en solid grund av modernistisk utvecklingsoptimism parad med tanken att ledarskap ska bidra till att det som redan är bra ska bli ännu bättre.
Av precis de här skälen är ledarskapsutbildningar kemiskt rena från moment som tar upp saker som makt, internpolitik och intriger. Trots att vi vet att det är mycket påtagliga inslag i chefers arbetsvardag. Särskilt på högre positioner. I bästa fall tar chefsutbildningar upp lite om härskartekniker, vanligen i ett kortare avsnitt om genus och jämställdhet och gärna under ett kvällspass. Nästa morgon bär det emellertid av till trevligare kunskapsområden igen, som strategi, marknadsföring eller hur man kan göra produktionen ”lean”.

Visst händer det att man har kastat in en eftermiddag om krishantering och kanske också lite konfliktlösning. Men bra ledarskap ska – så att säga per definition – ha eliminerat den typen av problem och situationer. Och det är här vi måste tänka om. I designen av chefs-utbildningar framöver måste hantering av kriser – från individnivån hela vägen upp till det globala planet – betraktas som lika viktiga kunskapsområden som marknadsföring, organisationsutveckling och strategiformulering.
Vår lite romantiska syn på ledarskap måste ersättas med en som tar fasta på att ledarskap framöver, och i växande omfattning, kommer att handla just om krishantering, konfliktlösning och att genom-föra oönskade förändringar. Carpe diem räcker med andra ord långt under överskådlig tid framöver.

Mats Tyrstrup
Centre for Advanced Studies in Leadership