Chefer berättar om sociala tragedier

När barn råkar illa ut är det inte bara alla de som är direkt berörda som hamnar i kris. Det är hela samhället. Två av de mest uppmärksammade fallen i Sverige i år har skett i Högsby och i Karlskrona.

När barn råkar illa ut är det inte bara alla de som är direkt berörda som hamnar i kris. Det är hela samhället. Två av de mest uppmärksammade fallen i Sverige i år har skett i Högsby och i Karlskrona. Här berättar chefer från de båda orterna om sina erfarenheter av den jobbiga tiden.

Det var på Valborgsmässoafton som socialchefen Anette Gladher i Karlskrona fick ett samtal från en medarbetare på barn- och ungdomssektionen. Larm från kollegorna som hade jourtjänstgöring hade nått dem. Räddningspersonal och polis hade kallats till en lägenhet där en åttaårig flicka hittats död.

– Det är naturligtvis alldeles förfärligt. Man tror ju inte något sådant ska hända, att det ens är sant.

Anette Gladher och socialförvaltningen har befunnit sig i krisläge sedan i slutet av april. Som socialchef är hon ansvarig för krisberedskapen på förvaltningen och hur arbetet i krisledningsgruppen genomförs.

– Först gör jag en bedömning av situationen. I det här fallet var det uppenbart en extraordinär händelse som betyder att jag också involverar kommundirektören, andra berörda förvaltningar och naturligtvis kommunikationsavdelningen.

I krisledningsgruppen arbetar fyra personer. Alla vet exakt vad de ska göra och tillsammans stöttar de varandra.

– Inledningsvis skapar vi oss en bild av vad som hänt. Och fattar beslut om åtgärder. Men vi blickar också framåt, mer strategiskt.

En viktig del i krisledningsarbetet är kommunikationsavdelningen, säger Anette Gladher.

– Vi får stöd i hur vi kommunicerar både internt och externt så att korrekt information går ut vid rätt tidpunkt. Kommunikationsavdelningen blir nästan som en sambandscentral.

Anette Gladher hade bara varit förvaltningschef ett år när krisen var ett faktum. Trycket på förvaltningen var stort och många undrade hur något så förfärligt kunde inträffa. De första dagarna beskriver Anette Gladher som mycket, mycket tunga.

– Jag orkade inte promenera till jobbet. Jag var rädd att träffa människor som skulle ställa frågor eller ha synpunkter.

Socialförvaltningen har anmält sin egen hantering av ärendet till Inspektionen för vård och omsorg, IVO och utreder också internt sina rutiner för att inte något liknande ska hända i framtiden.

Och misstroendet mot förvaltningen är en annan sida av krisarbetet, säger Anette Gladher. Därför skapade man på förvaltningen möjlighet till samtal och debriefing. Det är av största vikt att ge personalen psykosocialt stöd.

– Det är mycket skuld som diskuteras. Och det är en grannlaga uppgift att upprätthålla humöret på personalen och ingjuta hopp även när det känns tungt. Det är viktigt för att alla ska orka fortsätta.

Ingrid Augustinsson-Swennergren är kommundirektör i Karlskrona. Hon är den som vid en kris har det övergripande ansvaret mellan olika förvaltningar men också kontakterna med den politiska ledningen i kommunen.

– Det var jag som fattade beslut om att göra anmälningar för att utreda hur kommunen brustit. Det är viktigt för framtiden.

Men det handlar inte om att peka ut syndabockar utan att hitta fel som kan åtgärdas, så att något liknande inte händer igen.

– Våra medarbetare mår mycket dåligt. Vi ställer oss frågan vad vi hade kunnat göra annorlunda och om det hade gjort någon skillnad. Och jag säger också till medarbetarna att det inte är vi som tagit livet av flickan.

Ingrid Augustinsson-Swennergren konstaterar att det är många barn i Karlskrona, och i hela landet, som far illa och mår mycket dåligt. Efter dödsfallet i våras har anmälningarna om missförhållanden ökat. Och det viktiga för framtiden är att på bästa sätt fånga upp dem, att se över alla rutiner och att ha ordentlig uppföljning.

– Vi har ett ansvar att skydda barn och vi klarade inte det i det här fallet. Ett barn har dött, det kan vi inte reparera, men vi kan arbeta målmedvetet för att det inte ska ske igen.

Tips när krisen drabbar

– Tätt samarbete med kommunikationsavdelningen.

– Avlasta egna verksamheten. Avbytare som kan täcka upp. Cheferna måste hålla.

– Psykosocialt stöd till medarbetarna. Var uthållig i det.

– Dela upp jobbet och rangordna.

– Tydlighet med vem som gör vad.

– Dokumentera och följ upp.

FAKTA

Det var på långfredagen som polisen skickade ett fax till socialtjänsten, med uppgifter om att åttaåringen eventuellt misshandlades hos det par där hon var placerad. Faxet registrerades först när personalen på kontoret efter påskhelgen. När det sedan skickades vidare till en handläggare blev det liggande i ett postfack. Faxet hittades dagen efter att flickan dött.

En 30-årig kvinna och hennes 31-årige man sitter båda häktade som misstänkta för mord på den åttaåriga flickan.

I häktningsframställningarna beskrivs att flickan utsatts för ”synnerligen grov misshandel”.

Rättegången har inletts nu i oktober.

Stödgrupp för samhälle i chock

Småländska Högsby är en rejält omskakad kommun. I april stod det klart att en ung man utnyttjat över tjugo barn sexuellt på en förskola. Mannen är dömd till vård men för barnen, deras föräldrar och personalen på förskolan pågår krisbearbetning ett långt tag till.

Lördagen den femte april sitter Diana Bergeskans i bilen med sin man. På radion hör hon nyheten om att en ung man gripits misstänkt för sexuella övergrepp på barn på en förskola. Hon hinner tänka att det är förfärligt och att det kommer att bli tungt för den kommunens krisgrupp. Sedan ringer hennes telefon.

– Jag blev först helt stel och kallade sedan samman vår grupp för att få igång arbetet.

Diana Bergeskans leder kommunens POSUM-grupp. Den är inriktad på psykosocialt omhändertagande vid allvarlig kris.

– Vi delar inte ut filtar. Jag skulle beskriva oss som ett psykiskt första förband.

Och det är viktigt, säger Diana Bergeskans, att arbetet inleds snabbt. Hon var en av de första i kommunen som redan för femton år sedan utbildade sig för att vara med i en POSUM-grupp. I utbildningen använder man sig bland annat av erfarenheter från diskoteksbranden i Göteborg 1998.

Diana har varit med vid krishantering vid flera tillfällen under åren, men aldrig i den här omfattningen.

Efter samtalet från förskolechefen på lördagen gick allt snabbt. Arbetet delades upp mellan gruppens fyra deltagare och planen sattes i verket.

– I den akuta fasen ligger vårt fokus på personalen, att stötta dem i samtal och se till att ingen är ensam med sina tankar.

För det är många funderingar som dyker upp och som gnager. Och mitt i allt ligger sorgen över hur oskyldiga barn blivit utsatta och utnyttjade.

– Varför förstod vi inte? Hur kunde det ske utan att vi begrep? Det var frågor som Diana Bergeskans och hennes kollegor hörde.

I Posum-gruppen har deltagarna olika roller, alla vet vad de ska göra och tilliten är stor dem emellan. En person, med egna småbarn, hade till uppgift att arbeta lite vid sidan av och stötta resten av gruppen i arbetet. Diana Bergeskans, säger att det är det bra att någon kan hålla huvudet kallt. Det viktiga i samtalsarbetet är att inte skuldbelägga utan att ställa frågor på ett sätt som inte får de inblandade att må ännu sämre och att vara lyhörd för allas olika behov. Diana Bergeskans själv kontaktade sin utbildningsledare och fick vägledning av honom i sitt eget arbete.

– Man får inte glömma bort sig själv då kan man inte utföra ett bra jobb. Jag måste stå på benen.

Högsby med sina 5 300 invånare är en liten kommun där alla i princip känner alla. Det är på gott och på ont när krisen är ett faktum.

– Det positiva är att jag vet exakt vem jag ska kontakta. Men det som är den lilla kommunens styrka är också dess svaghet.

Diana Bergeskans tycker att kommunens arbete fungerat väl, att det fanns en plan för hur man skulle agera i kris och att den hållit. Vad hon däremot inte var beredd på var den enorma anstormningen från media.

– Det gick så fort. Plötsligt var samhället fullt av journalister och fotografer som gjorde allt för en bild eller en kommentar. Det var hemskt. Nej, det var faktiskt alldeles förfärligt, säger Diana Bergeskans.

Psykologer arbetar nu med barnen och de anhöriga. Krisarbetet i kommunen pågår fortfarande och kommer att göra så ett långt tag.

– Vardagen måste fungera, det är den som läker. För barnen är det allra viktigaste att få lugn och ro, och stöd när det behövs.

Diana Bergeskans beskriver det som att leva i en skräckfilm.

– När man anställer en ung kille som praktikant vill man tro att det är bra. Tills motsatsen är bevisad måste det vara så. Jag skulle inte vilja leva i ett samhälle som misstänkliggör människor. Jag vet inte hur man skulle göra på något annat sätt.

Dianas tips:

Skuldbelägg aldrig.

Tänk på hur du ställer frågor och på vilka ord du använder.

Se till att ha en medietränad chef på alla arbetsplatser.

FAKTA

Mannen, en 21-åring som hade sin praktik på en förskola på en ort i Högsby kommun, döms i september bland annat för våldtäkt mot barn.

Totalt innehöll åtalet 26 åtalspunkter. Två av dem frikänns han ifrån men tingsrätten finner honom skyldig till två fall av grov våldtäkt mot barn och en mängd fall av grovt sexuellt utnyttjande av barn.

Mannen döms dessutom för att ha dokumenterat övergreppen i bilder och filmer – något som betecknas som barnpornografibrott och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering.

FAKTA – POSUM

De flesta kommuner har grupper för psykiskt och socialt omhändertagande, POSUM-grupper, som kan kallas in av ansvariga inom kommunen, till exempel en räddningsledare.

Vid en kris är det många människor som är med om, eller bevittnar, svåra händelser. POSUM-grupper är ett stöd för de inblandade.

Läs även

Annons