När Behrang Miri talar lyssnar människor. Ungdomar så väl som politiker, äldre såväl som näringslivstoppar. En förmiddag i september vände allt. På ett par timmar förvandlades han från hjälte till rikskräk. För första gången berättar han om tiden efter Tintindebatten.

Text: Agneta Nordin

Dansgolvet på Chokladfabriken i Malmö är fylld till sista plats av hoppande och sjungande ungdomar. Ljuset går ner och ut på scen kliver Behrang Miri. Det blir tyst i lokalen.
– Hallå systrar och bröder. Har ni det bra?
Det känns som att taket ska lyfta när publiken svarar.
– JAAAA!
2008 pratar alla om Behrang Miri. Han undervisar och spelar teater, spelar sin musik och leder föreningen RGRA (Rörelsen Gatans Röst och Ansikte) för ungdomars rätt att höras i samhället. Han diskuterar mångfald med biskop Antje Jackelén och Malmös finanskommunalråd Ilmar Reepalu. Han nomineras till årets Filur av Kvällspostens läsare och får utmärkelsen Årets glädjespridare av Malmö stad.
Hösten 2012 är han på allas läppar igen. Som konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset i Stockholm är han med och fattar beslut om att flytta seriemagasinen om Tintin, från hyllorna i biblioteket för de mindre barnen, till biblioteket för tonåringar och vuxna. En flytt på fem meter. På en förmiddag förändras bilden av den gode ledaren. I media och inte minst i sociala medier beskrivs han som ung och okunnig och de rasistiska påhoppen vet inte sina gränser.
– Jag blev chockad. Jag ville lyfta debatten kring rasism, intersektionalism och diskriminering. Och hur barn och ungdomar påverkas av de stereotyper som finns omkring oss. Inget annat, säger Behrang Miri. Jag gjorde det på fel sätt. Det sa jag också när jag förstod åt vilket håll debatten drog.
Klockan var fem på morgonen den 25 september när telefonen började ringa. Behrang Miri slog upp DN och såg rubriken ”Bibliotekschef kastar ut Tintin från Kulturhuset”. I artikeln skriver DN felaktigt att Behrang Miri vill rensa ut Tintin från Kulturhuset. Dessutom kallar tidningen Behrang Miri för bibliotekschef. Han insåg att det skulle bli en lång dag. När 70 journalister, under ett par timmar, försökt få en kommentar och han svarat och förklarat i både radio och teve, förstod han att det skulle ta en ände med förskräckelse. Vid lunch samma dag gick Behrang Miri, tillsammans med chefen för Kulturhuset, ut och meddelade att beslutet om Tintin-flytten hade ändrats. Behrang Miri tog time-out. Första tiden var mycket tung, säger han.
– Jag ville bara fly. Minnen från flykten från Iran kom tillbaka. Men helt plötsligt kändes det som om jag hade blivit flykting i mitt eget land. Allt kändes nattsvart.
De första dagarna i Tintin-tumultet präglades av rubriker om censur och sociala medier exploderade av hotfulla kommentarer kring Behrang Miris person och framförallt hans etnicitet. Men redan efter ett par dagar vände debatten. Sydsvenskans kulturredaktör Rakel Chukri skrev: ”När det dyker upp spektakulära händelser hakar vi på en stund, för att sedan återgå till nästa ämne. Vem orkar ens fundera på rasismens rötter när man bara behöver vara för eller emot allas vår Tintin?”
– Det kändes skönt att det jag egentligen ville säga från början lyftes fram. Men det kändes jobbigt att jag inte kunde kommentera och vara med i debatten.
Tiden efter tumultet har varit lärorik, säger han. Han har lärt sig att det är klokt att tänka efter före man agerar, att is i magen är bra och att tiden faktiskt läker det mesta. Han känner sig som en bättre ledare idag, säger han. Och med stöd av vänner och det egna nätverket i samhället, har han hämtat kraft, arbetat på med de frågor om alla människors lika värde, som är hans drivkraft. Och han har tänkt mycket.
– Tystnad i kombination med tid är bra. Det är nödvändigt att reflektera och med perspektiv vända tillbaka till det som hände. Och det är viktigt att komma ihåg att misstag går att reparera.
Behrang Miri bygger sitt ledarskap på tanken om den platta organisationen, där alla är med och påverkar och där kommunikation är nödvändig. Han drivs av tron på en öppen diskussion med alla. Och han säger att ledarskap också är att våga ta sitt ansvar, att stå upp för det man gjort och våga erkänna när det blir fel.
– Det är lätt att vara ledare i medvind, det är när det blåser det blir svårt. Ofta hör man chefer och ledare som skyller ifrån sig i jobbiga situationer. Det har jag aldrig velat göra.

Agneta Nordin