Ett år i centrum

Det är ungefär ett år sedan som Annie Lööf tillträdde som partiledare för Centerpartiet - och det har varit en turbulent tid. Hon står rak i ryggen och trotsar skeptiker som menar att hon är för oerfaren för att klara uppdraget.

Det är ungefär ett år sedan som Annie Lööf tillträdde som partiledare för Centerpartiet – och det har varit en turbulent tid. Hon står rak i ryggen och trotsar skeptiker som menar att hon är för oerfaren för att klara uppdraget.

Text: Sara Wilk

Annie Lööf har några hektiska veckor bakom sig när vi möts i Näringsdepartementets nästintill folktomma lunchservering. Hon har precis tagit sig igenom både en rejäl mediecirkus och brinnande budgetförhandlingar. Men av det syns inga spår. Istället är entusiasmen och engagemanget närvarande – det som har blivit något av hennes signum.
– Jag bestämde mig ganska tidigt, som en del av mitt ledarskap, att äta lunch här nere så ofta som möjligt, berättar hon när vi en halvtimme efter utsatt tid slår oss ner vid ett av de svartvita borden.

Av en händelse befinner vi oss mitt i den lokal där Annie Lööf blev välkomnad till sitt nya jobb för nästan precis ett år sedan. Det var här hon mötte sina medarbetare för första gången efter att hon som 28-åring valts till departementschef, näringsminister och partiledare. Ungefär samtidigt.
– Att få dessa tre ledarroller under samma vecka har varit en av de största utmaningarna under det här året. Det var ingen inskolning. Statsministern förordnade mig och en halvtimme senare stod jag här och var chef, säger hon och gestikulerar ut mot den imponerande innergården.

Det var en smått unik situation, konstaterar hon så här i efterhand. Hon blev den yngsta Centerledaren någonsin och valdes dessutom med ett enhälligt stöd inom partiet. Men hon var samtidigt en politiker som saknade regeringserfarenhet – och yrkeserfarenhet, som kritiker var snabba med att poängtera.
– Jag är en ganska nyfiken person, min inställning till livet är att jag kan mycket men absolut inte allt. De som arbetar i denna byggnad är experter och hjälper mig oerhört mycket. Att ha den inställningen tror jag har varit viktigt för mig under hela det här året, säger hon.

På pappret är Annie Lööf en riktig framgångshistoria. Hon gick med i Centerpartiet 2001 och personkryssades in i riksdagen fem år senare, bara 23 år gammal och mitt under sin pågående juristutbildning i Lund. Hon säger själv att hon alltid har tagit på sig ledartröjan. Det räckte till exempel aldrig med att vara fotbollsmålvakt i hemmaklubben som tonåring – hon skulle vara engagerad i dess styrelse också.
– Jag skulle beskriva mig själv som en person som vågar säga ifrån och som har mål och visioner. Jag är en väldigt målmedveten ledare och har egentligen alltid levt efter olika målsättningar. Jag skämtade en gång och sa att jag är en liberal ledare men jag lever efter socialistiska femårsplaner, säger hon med ett leende.
Annie Lööfs entusiasm smittar lätt av sig och hon verkar alltid ha nära till skratt. Hennes driv och glöd lyser hela tiden igenom, oavsett om hon pratar om sin egen uppväxt eller partiets politik. Något som förklarar hur hon kan jonglera två heltidsjobb och ändå beskrivas som både snabb och noggrann.
– Jag har alltid varit en målmedveten person, även i mitt privata liv. Jag fungerar bäst så. För att kunna vara en professionell ledare i den ganska utmanande roll som jag befinner mig i måste jag må bra både kroppsligt och själsligt. Därför är några av mina privata mål till exempel att sova sju timmar varje natt och träna ett visst antal gånger i veckan, berättar hon.

Men lika öppen som hon är i och om sitt arbete, lika mån är hon om att ha ett rikt privatliv. Som partiledare och näringsminister är det måhända aldrig möjligt att helt koppla bort arbetet och stänga av telefonen. Men det måste finnas tillfällen att bara få vara vanlig, även om det fortfarande är full fart framåt som gäller.
– Jag är i grund och botten en ganska rastlös människa och jag gillar när det händer mycket. Jag skulle till exempel koppla av i lördags och tänkte att: ”i dag ska jag verkligen inte göra någonting”. Men jag bakade kärleksmums, kokade lingonsylt, klippte gräsmattan och målade om bokhyllan. Jag måste alltid göra någonting. Men jag trivs med det.

När jag frågar om hennes drivkrafter svarar hon att de alltid har varit att förändra och göra skillnad, oavsett om det handlar om klimatutmaningen eller att ge unga människor en röst. Under de senaste åren har också arbetslösheten varit en braskande fråga. Fler måste få arbete, är devisen, och Annie Lööf ser bemanningsbranschen som en viktig del i ekvationen.
– I dag är bemanningsbranschen en plats där många ungdomar får sin första anställning. Den sänker trösklarna för människor som står utanför arbetslivet och ger dem en möjlighet att komma in. Men för mig är likabehandlingsprincipen väldigt viktig, att alla har schyssta villkor och löner oavsett var de jobbar.

Annie Lööf pratar gärna om det lyssnande och kompletterande ledarskapet, om vikten av att omge sig med kunniga människor och att vara lyhörd. Men hon beskriver sig också som öppen och nyfiken – ”om man sätter sig ner och anser sig vara förträfflig och fulländad är man ingen bra ledare”.
– För mig handlar ledarskap också om att våga gå före och att våga fatta obekväma beslut som gynnar det långsiktiga. Jag tror mycket på att våga sätta ner foten och att kombinera ett lyssnande ledarskap med en tydlig väg framåt, säger hon.

Under det senaste året har hennes ledarskap utmanats både en och två gånger. Inte minst då det uppdagades att Tillväxtverket varit lite för generösa med den interna representationen. Annie Lööf entledigade snabbt verkets generaldirektör. Men kort därefter uppdagades det att det inte alltid hade gått rätt till på hennes eget departement heller.
– Att vara ledare handlar om att ha ett tydligt ledarskap även när det regnar. För mig är öppenhet och transparens ledstjärnor. Jag tror att man i längden tjänar på att kombinera ödmjukhet och öppenhet med handlingskraft, konstaterar hon när jag frågar hur hon såg på sitt ledarskap under den turbulenta tiden.
Trots att telefonerna ringde i ett och journalisterna stod utanför dörren tog de inga förhastade beslut, menar hon – det var snarare tvärt om. Istället lät hon sin egen övertygelse styra. Något som hon nu ser som en viktig läxa.
– Den här processen har framför allt lärt mig att öppenhet och transparens vinner i längden. Att man verkligen är beredd att gå till botten med saker och att man är värderingsstyrd. Men man måste också markera att vissa saker är oacceptabla, det får man inte hymla med.

Fakta:

Ålder: 29
Familj: Man, mamma, pappa och syskon.
Tidigare jobb: Barista, expedit i klädaffär, assisterande jurist, ombudsman för Centerpartiets Ungdomsförbund – bland annat.
Intressen: Vara ute i naturen och umgås med familj och vänner.
Ledarskapsmotto: ”Jag vet vad jag vill, därför vågar jag.”


 

Skrivet av Sara Wilk

Läs även

Annons