Joakim, Joakim och Joachim. Larsson, Hansson och Andersson – tre första linjens chefer inom Malmö stad, alla tre i kvinnodominerade verksamheter. För Chefstidningen har de pratat om sina ansvarsfyllda roller under ett lunchsamtal på Ribersborgs kallbadhus.

Text: Åsa Ohlsson

En efter en kommer intervjupersonerna in i restaurangen – alla lätt huttrande eftersom det är ett småsnöigt aprilväder som blåser en kall blåst hela bryggan ut till restaurangen.
Här har vi samlats för att prata om hur det är att vara första linjens chef, med avstamp i den undersökning som Novus har gjort. Men först en presentationsrunda, för ingen av de tre har träffats förr - och en gissningstävling om hur många Joakim det finns i Sverige. 3000? 60 000? Joakim Hansson kommer närmast det rätta svaret - runt 44 000.
Men till ämnet - att vara första linjens chef.

Vad är svårast i er chefsroll?
JOACHIM ANDERSSON: Våra uppgifter kommer både uppifrån och nedifrån. Vi är en länk som måste få fram budskapet åt flera håll. Sen en annan sak - hur ska man hantera lojaliteten? Jag tror att det är annorlunda än om du leder andra chefer.
JOAKIM HANSSON: Vi måste fullfölja beslut som kommer uppifrån, även om vi inte alltid håller med om dem. Ibland tycker jag att man kan vara öppen med det: ”Det här är inget som jag tycker är så bra, men nu är det så – hur gör vi för att det ska bli bra?” Vi får förklara att cheferna på de högre befattningarna har en större helhetssyn och kanske därför är mer lämpade att fatta de rätta besluten i vissa frågor.
JOAKIM LARSSON: Jo, fast man måste också göra besluten till sina egna, även om man inte håller med om dem. Och det har i alla fall hänt mig att beslut som jag från början inte tyckt var bra, har visat sig vara det.
JOACHIM ANDERSSON: Mina medarbetare träffar ju klienter. Där måste de stå bakom besluten, som är myndighetsbeslut, även om de som privatpersoner inte håller med. Det är likadant för oss chefer.
JOAKIM HANSSON: Jag menade kanske mer att man inte bara behöver vara den där tuffa chefer som bara förmedlar, utan att man också kan förklara hur man själv känner, men att vara tydlig med att beslutet gäller. Att vi ska arbeta utifrån det och sedan får man utvärdera hur det har gått.
JOACHIM ANDERSSON: Det handlar om att översätta det som kommer uppifrån också så att det passar gruppen.
JOAKIM LARSSON: Ja, det gäller ju även tvärtom. Man kan behöva säga till sin chef ”när du säger si och så kommer gruppen att uppfatta det negativt.”

Hur påverkar det att ni är män och leder kvinnodominerade grupper?
JOAKIM LARSSON: Jag får uppfattningen att vi slinker undan lite lättare. Vi missar vissa saker och på något sätt funkar det ändå.
JOACHIM ANDERSSON: Det har aldrig varit en nackdel, snarare en fördel.
JOAKIM LARSSON: Jag har jobbat mycket på kvinnodominerade arbetsplatser. När jag jobbade som vårdbiträde ville vårdtagarna kanske att jag skulle fixa och laga saker istället för att städa. I början gick jag med på det, men sen insåg jag att mina kvinnliga kollegor som fick städa extra istället.
JOACHIM ANDERSSON: Pratade ni om det?
JOAKIM LARSSON: Jo, till viss del, vi hade en del manliga nätverk och liknande. Och så har vi pratat om hur kvinnorna nedvärderar yrket - ”varför jobbar du som man med detta.”
JOAKIM HANSSON: Jag har lite yngre personalgrupper, och jag känner inte alls igen det sättet att prata om yrket. Det känns inte som om det traditionella könsrollstänkandet finns där på samma sätt.

Om den personal som ni är chefer för skulle säga vad ni gör bra, vad skulle de ta upp?

JOAKIM HANSSON: Jag blev faktiskt nominerad till priset Årets ledare 2011
JOACHIM ANDERSSON: Det priset fick jag!
JOAKIM HANSSON: Jasså var det du som tog mitt pris? Där stod det att jag var tydlig och lyssnade bland annat. Å andra sidan hade de haft fem chefer på lika många år innan mig, så jag behövde kanske inte göra så mycket förutom att stanna kvar.
– Sen är jag är stolt över att vi har medverkat till att ta fram en ny handlingsplan för våra vårdtagare med utmanande beteende och genom det har antalet incidenter minskat betydligt. Vi har fått ett tydligt brukarfokus.
JOAKIM LARSSON: Jag tycker att jag under de här åren som jag varit chef lärt känna mig själv och min egen roll. Vilken chef man är idag beror på vem man leder. Det finns inte ett sätt att vara som fungerar överallt, men måste anpassa sig efter vem man är chef över.
JOACHIM ANDERSSON: Om jag försöker komma ihåg vad det stod på min nominering så var det att jag var omtänksam, att jag ställde krav och hade höga förväntningar. Sen tror jag att jag är anpassningsbar till organisationen och att jag är redo för det mesta.
– Jag själv är särskilt stolt över att personalomsättningen har minskat, att den nu nästan är noll.
JOAKIM LARSSON: Havsuttern, som är ett av de två trygghetsboenden jag är chef för, blev utnämnt till Malmös bästa hemtjänstgrupp. Men det är inte min förtjänst, det är personalens förtjänst.


Om man ser det klassiska man brukar säga om att mellanchefer har allt ansvar men inte befogenheter, hur ser ni på det?
JOAKIM LARSSON: Jag har ju varit chef i Malmö rätt länge. Och jag kan nog tycka att det var mer så förr. Om man kom med en idé för 14-15 år sen så fick man frågan ”var har man testat det?” Om det var något nytt fick man inte göra det. Idag är det mycket lättare att få testa nya sätt att tänka och arbeta.
Mycket blev bättre med satsningen ”Engagemang för Malmö”. Man började sammankalla alla Malmös chefer för att skapa den gemensamma värdegrund Malmö Stad har än idag. Det skapade en större delaktighet för cheferna vilket blev ett lyft som samtidigt medförde ytterligare engagemang då det blev tydligt att en ensam chef faktiskt kunde göra skillnad genom nya tankar och idéer.
JOAKIM HANSSON: När det gäller befogenhet över budget så har jag varit med om att man lagt in kostnader i den budget som jag har ansvar för mitt under ett år. De kostnaderna har jag ju inte haft något ansvar för. Det känns lite märkligt.
JOACHIM ANDERSSON: Det är väl främst inom lönefrågan, men där gäller det ju att inse att vi alla befinner sig i ett system, och det måste man förhålla sig till. Vår uppgift blir ju att förmedla lönesystemet också.

Många i undersökningen tycker att man inte har tillräckligt med tid för kompetensutveckling.
JOAKIM LARSSON: Periodvis har man inte tid och periodvis har man. Jag har själv precis varit på en tredagarskurs om arbetsmiljö till exempel.
JOACHIM ANDERSSON: Det finns så mycket kompetensutveckling här i Malmö. Om man inte kan vid ett tillfälle så vet man att det kommer tillbaka senare.

Närmare 75 procent har inte ångrat att de tog jobbet, men det är lika vanligt att man vill byta jobb enligt undersökningen. Är inte det konstigt?
JOAKIM LARSSON: Man vill väl ha nya utmaningar. Så har jag känt i varje fall när jag bytt. Man har haft medarbetarsamtal med alla, man tycker man har gjort allt. Det är en ny utmaning att börja med något nytt, gärna något som är i botten. Jag jobbade några år i Landskrona och då var man lite guru för man kom med tankarna från Malmö och sen när jag kom tillbaka hit hade jag med mig nya saker därifrån.
JOAKIM HANSSON: Och så kanske man tror att gräset är grönare på andra sidan och därför vill man byta jobb. Jag tror dock inte riktigt på det, det finns nog fördelar och nackdelar med alla jobb.
JOACHIM ANDERSSON: Nä vi har väl varit väldigt positiva hela tiden?
JOAKIM HANSSON: Jo. Men man kan inte komma ifrån att det är ett hårt jobb. Det finns många som går in i väggen, men det finns även väldigt många fördelar med detta jobb, det är både roligt och givande.
JOACHIM ANDERSSON: Man måste gilla att befinna sig där det händer, oförutsedda saker: klarar man inte det så är det inte rätt position att befinna sig på.



FAKTA (under bilderna på var och en)
Joakim Larsson, 41 år, Sektionschef för Havsutterns och Lekattens Trygghetsboende samt Nattpatrull i Stadsdelen Centrum, Malmö, sedan drygt två år. Har varit chef totalt i 17 år.
Utbildning: Sociala Omsorgslinjen 120p
Chef för 32 personer
Bor: I Lomma

Joakim Hansson, 32 år, Sektionschef för Nea DV och Hyllie DV.
Daglig verksamhet enl LSS. Sociala resursförvaltningen, Malmö, i cirka 2,5 år.
Utbildning: Lärarutbildning i SO-ämnen, därefter ledarskapsutbildning i Vård och Omsorg
Chef för 24 personer
Bor: I Genarp, Lunds kommun

Joachim Andersson, 38 år, Enhetschef, familjeenhet inom individ- och familjeomsorgen sedan tre månader, Malmö. Tjänsten innan dess sju år.
Utbildning: Socionom
Chef för 20 personer
Bor: Utanför Ystad



//slut joakimar + text//


Text: Åsa Ohlsson


En efter en kommer intervjupersonerna in i restaurangen – alla lätt huttrande eftersom det är ett småsnöigt aprilväder som blåser en kall blåst hela bryggan ut till restaurangen.
Här har vi samlats för att prata om hur det är att vara första linjens chef, med avstamp i den undersökning som Novus har gjort. Men först en presentationsrunda, för ingen av de tre har träffats förr - och en gissningstävling om hur många Joakim det finns i Sverige. 3000? 60 000? Joakim Hansson kommer närmast det rätta svaret - runt 44 000.
Men till ämnet - att vara första linjens chef.

Vad är svårast i er chefsroll?
JOACHIM ANDERSSON: Våra uppgifter kommer både uppifrån och nedifrån. Vi är en länk som måste få fram budskapet åt flera håll. Sen en annan sak - hur ska man hantera lojaliteten? Jag tror att det är annorlunda än om du leder andra chefer.
JOAKIM HANSSON: Vi måste fullfölja beslut som kommer uppifrån, även om vi inte alltid håller med om dem. Ibland tycker jag att man kan vara öppen med det: ”Det här är inget som jag tycker är så bra, men nu är det så – hur gör vi för att det ska bli bra?” Vi får förklara att cheferna på de högre befattningarna har en större helhetssyn och kanske därför är mer lämpade att fatta de rätta besluten i vissa frågor.
JOAKIM LARSSON: Jo, fast man måste också göra besluten till sina egna, även om man inte håller med om dem. Och det har i alla fall hänt mig att beslut som jag från början inte tyckt var bra, har visat sig vara det.
JOACHIM ANDERSSON: Mina medarbetare träffar ju klienter. Där måste de stå bakom besluten, som är myndighetsbeslut, även om de som privatpersoner inte håller med. Det är likadant för oss chefer.
JOAKIM HANSSON: Jag menade kanske mer att man inte bara behöver vara den där tuffa chefer som bara förmedlar, utan att man också kan förklara hur man själv känner, men att vara tydlig med att beslutet gäller. Att vi ska arbeta utifrån det och sedan får man utvärdera hur det har gått.
JOACHIM ANDERSSON: Det handlar om att översätta det som kommer uppifrån också så att det passar gruppen.
JOAKIM LARSSON: Ja, det gäller ju även tvärtom. Man kan behöva säga till sin chef ”när du säger si och så kommer gruppen att uppfatta det negativt.”

Hur påverkar det att ni är män och leder kvinnodominerade grupper?
JOAKIM LARSSON: Jag får uppfattningen att vi slinker undan lite lättare. Vi missar vissa saker och på något sätt funkar det ändå.
JOACHIM ANDERSSON: Det har aldrig varit en nackdel, snarare en fördel.
JOAKIM LARSSON: Jag har jobbat mycket på kvinnodominerade arbetsplatser. När jag jobbade som vårdbiträde ville vårdtagarna kanske att jag skulle fixa och laga saker istället för att städa. I början gick jag med på det, men sen insåg jag att mina kvinnliga kollegor som fick städa extra istället.
JOACHIM ANDERSSON: Pratade ni om det?
JOAKIM LARSSON: Jo, till viss del, vi hade en del manliga nätverk och liknande. Och så har vi pratat om hur kvinnorna nedvärderar yrket - ”varför jobbar du som man med detta.”
JOAKIM HANSSON: Jag har lite yngre personalgrupper, och jag känner inte alls igen det sättet att prata om yrket. Det känns inte som om det traditionella könsrollstänkandet finns där på samma sätt.

Om den personal som ni är chefer för skulle säga vad ni gör bra, vad skulle de ta upp?

JOAKIM HANSSON: Jag blev faktiskt nominerad till priset Årets ledare 2011
JOACHIM ANDERSSON: Det priset fick jag!
JOAKIM HANSSON: Jasså var det du som tog mitt pris? Där stod det att jag var tydlig och lyssnade bland annat. Å andra sidan hade de haft fem chefer på lika många år innan mig, så jag behövde kanske inte göra så mycket förutom att stanna kvar.
– Sen är jag är stolt över att vi har medverkat till att ta fram en ny handlingsplan för våra vårdtagare med utmanande beteende och genom det har antalet incidenter minskat betydligt. Vi har fått ett tydligt brukarfokus.
JOAKIM LARSSON: Jag tycker att jag under de här åren som jag varit chef lärt känna mig själv och min egen roll. Vilken chef man är idag beror på vem man leder. Det finns inte ett sätt att vara som fungerar överallt, men måste anpassa sig efter vem man är chef över.
JOACHIM ANDERSSON: Om jag försöker komma ihåg vad det stod på min nominering så var det att jag var omtänksam, att jag ställde krav och hade höga förväntningar. Sen tror jag att jag är anpassningsbar till organisationen och att jag är redo för det mesta.
– Jag själv är särskilt stolt över att personalomsättningen har minskat, att den nu nästan är noll.
JOAKIM LARSSON: Havsuttern, som är ett av de två trygghetsboenden jag är chef för, blev utnämnt till Malmös bästa hemtjänstgrupp. Men det är inte min förtjänst, det är personalens förtjänst.


Om man ser det klassiska man brukar säga om att mellanchefer har allt ansvar men inte befogenheter, hur ser ni på det?
JOAKIM LARSSON: Jag har ju varit chef i Malmö rätt länge. Och jag kan nog tycka att det var mer så förr. Om man kom med en idé för 14-15 år sen så fick man frågan ”var har man testat det?” Om det var något nytt fick man inte göra det. Idag är det mycket lättare att få testa nya sätt att tänka och arbeta.
Mycket blev bättre med satsningen ”Engagemang för Malmö”. Man började sammankalla alla Malmös chefer för att skapa den gemensamma värdegrund Malmö Stad har än idag. Det skapade en större delaktighet för cheferna vilket blev ett lyft som samtidigt medförde ytterligare engagemang då det blev tydligt att en ensam chef faktiskt kunde göra skillnad genom nya tankar och idéer.
JOAKIM HANSSON: När det gäller befogenhet över budget så har jag varit med om att man lagt in kostnader i den budget som jag har ansvar för mitt under ett år. De kostnaderna har jag ju inte haft något ansvar för. Det känns lite märkligt.
JOACHIM ANDERSSON: Det är väl främst inom lönefrågan, men där gäller det ju att inse att vi alla befinner sig i ett system, och det måste man förhålla sig till. Vår uppgift blir ju att förmedla lönesystemet också.

Många i undersökningen tycker att man inte har tillräckligt med tid för kompetensutveckling.
JOAKIM LARSSON: Periodvis har man inte tid och periodvis har man. Jag har själv precis varit på en tredagarskurs om arbetsmiljö till exempel.
JOACHIM ANDERSSON: Det finns så mycket kompetensutveckling här i Malmö. Om man inte kan vid ett tillfälle så vet man att det kommer tillbaka senare.

Närmare 75 procent har inte ångrat att de tog jobbet, men det är lika vanligt att man vill byta jobb enligt undersökningen. Är inte det konstigt?
JOAKIM LARSSON: Man vill väl ha nya utmaningar. Så har jag känt i varje fall när jag bytt. Man har haft medarbetarsamtal med alla, man tycker man har gjort allt. Det är en ny utmaning att börja med något nytt, gärna något som är i botten. Jag jobbade några år i Landskrona och då var man lite guru för man kom med tankarna från Malmö och sen när jag kom tillbaka hit hade jag med mig nya saker därifrån.
JOAKIM HANSSON: Och så kanske man tror att gräset är grönare på andra sidan och därför vill man byta jobb. Jag tror dock inte riktigt på det, det finns nog fördelar och nackdelar med alla jobb.
JOACHIM ANDERSSON: Nä vi har väl varit väldigt positiva hela tiden?
JOAKIM HANSSON: Jo. Men man kan inte komma ifrån att det är ett hårt jobb. Det finns många som går in i väggen, men det finns även väldigt många fördelar med detta jobb, det är både roligt och givande.
JOACHIM ANDERSSON: Man måste gilla att befinna sig där det händer, oförutsedda saker: klarar man inte det så är det inte rätt position att befinna sig på.



FAKTA
Joakim Larsson, 41 år, Sektionschef för Havsutterns och Lekattens Trygghetsboende samt Nattpatrull i Stadsdelen Centrum, Malmö, sedan drygt två år. Har varit chef totalt i 17 år.
Utbildning: Sociala Omsorgslinjen 120p
Chef för 32 personer
Bor: I Lomma

Joakim Hansson, 32 år, Sektionschef för Nea DV och Hyllie DV.
Daglig verksamhet enl LSS. Sociala resursförvaltningen, Malmö, i cirka 2,5 år.
Utbildning: Lärarutbildning i SO-ämnen, därefter ledarskapsutbildning i Vård och Omsorg
Chef för 24 personer
Bor: I Genarp, Lunds kommun

Joachim Andersson, 38 år, Enhetschef, familjeenhet inom individ- och familjeomsorgen sedan tre månader, Malmö. Tjänsten innan dess sju år.
Utbildning: Socionom
Chef för 20 personer
Bor: Utanför Ystad